Sitter i min jättestora röda resväska med min pariskarta. Fråga mig inte vad jag gör med min hand.

Nu är min tågbiljett från paris till angers bokad. Klockan tre den 29 augusti bär det av för att möta min nya familj. Läskigt. Fönsterplats har jag, perfekt! Har aldrig varit i frankrike förut så då får jag passa på att se hur det ser ut, en liten del av det i alla fall.
Har börjat skriva måste-köpa-innan-frankrike-lista och packningslista. Ska knäppa kort så sakterligen min resväska fylls. Jag är världens sämsta på att packa. Mitt problem just nu är vilka nagellack ska jag packa ner? Ska jag packa ner alla Harry Potter filmer? Det här kommer kräva svett, tårar och blod. Eller kanske inte blod men nästan..

Bisous!

Jag har fått två finfina kommentarer. Den här bloggen är ju till för vänner och familj så att dem kan hålla koll på vad jag egentligen håller på med där i snigelätarnas land men jag vill också att bloggen ska kunna inspirera andra ungdomar att åka iväg som utbytesstudenter. Kanske inte just till Frankrike men utanför Sveriges gränser åtminstonde.

Jag själv har alltid varit intresserad av andra länder och kulturer, det har jag min underbara mellanstadieskola att tack för faktsikt. Vi jobbade med en organisation som hette (vet inte om den finns kvar) WCPRC där vi fick möjlighet att träffa barn och ungdomar från alla världens länder. När jag började sjuan valde jag att läsa franska mest för att alla andra valde spanska och jag ville inte vara som alla andra. Och ärligt, jag hatade det. Jävla skitspråk tänkte jag, helt omöjligt. Men jag har alltid haft tur med språklärare och fortsatte ändå. I åttan började drömmarna om ett utbytesår ta fart på allvar, det som stod högst på min lista var att åka till Nairobi, Kenya. Frankrike stod då antagligen längst ner på min lista. Jag drömde, läste bloggar, tittade på bilder och längtade.

När jag började ettan på gymnasiet, Fria gymnasieskolan i Haninge (som förövrigt är världens bästa samhällsskola), fortsatte jag med franskan, lika oengagerat som innan. Motivationen var att man fick meritpoäng om man läste ett språk. Vi var bara sex stycken i min franska klass vilket gjorde att man tvingades lära sig mer och delta mer under lektionen och det var antagligen det bästa som hänt mig. Nu kunde jag inte sova mig igenom lektionerna längre. När min klasskompis Jenny en dag pratade med min franskalärare om utbytesår med programkontoret sa det bara BOOM, det var ju dit jag skulle. Såklart! I landet vars huvudstad inte bara är huvudstad för landet utan också för all världens mode, FRANKRIKE! Jag sökte in (ska berätta mer om hur det går till sen) och nu sitter jag här, med en stor tom resväska mitt i rummet som ska fyllas med mitt liv för att följa med mig till mitt nya liv. Tjugoåtta dagar.

Jag vill att den här bloggen ska ha allt! Så att både ni och jag blir nöjda. Jag vill att alla frågor som jag någonsin undrat över ska besvaras så tveka inte att ställa frågor under året. Jag ska verkligen försöka skriva om allt, vad det innebär att vara utbytesstudent men värdfamilj och allt som hör till, hur det är att lära sig ett språk, det franska samhället och kulturen. Franska ungdomar, franska föräldrar, skolan, shopping, mode, mat, miljö. ALLT! Så påminn mig, lämna en liten kommentar (ni får såå gärna vara anonyma) om det är något jag glömt skriva om.

Som ni ser håller designen på att ändras i bloggen, den kommer vara klar innan jag åker.

Bisou!

Det är alltså nu bara en månad och två dagar tills jag påbörjar mitt livs största äventyr. I butiken där jag jobbar kommer det ibland in franktalande turister och det pirrar till lite extra i min mage då. Tänk att jag kommer kunna prata sådär vackert om elva månader.

Igår fick alla deltagare ett mejl från Ebba som är våran kontakt person/extra förälder i Frankrike. Hon bor där och pratar, såklart, flytade franska. Känns himla skönt att ha henne där, om det skulle bli problem och så.
Hon skrev i alla fall ett litet pepp-brev, om att vi inte ska ge upp så fort det bli jobbigt och sånt. Sen lite information om paris-träffen. Paris-träffen innebär att alla deltagare i programmet samlas i Paris på höstlovet för att utvärdera och ha kul ihop. Och prata svenska. Det ska bli så himla kul. Paris två gånger på EN höst, vilken lyx.

Jag är verkligen glad att jag åker med programkontoret, än så länge världen bästa organisation. Det känns lite personligare och att det hela inte går ut på att tjäna pengar gör att det känns lite bättre. Jag ska skriva mer om kostnader och sånt sen när jag vet mer så blivande utbytesstudenter får se, men man betaler ingeting till organisation, programkontoret alltså. Man betalar för boende, mat, resa, försäkring mm.

Jag byter nog blogg någon dag innan jag sticker, då kommer jag blogga här på 'heltid'. Lovar att jag ska börja lägga upp bilder jag tagit själv, inte bara google bilder. Typ på min packning, som jag fasar över..