Hej hej!

Igår var det möte med IPK hela dagen (09.30-16.00). Tänkte berätta lite om det, vilka som var där och vad dem sa och min tankar kring det.

Det var i en konferenslokal vid Odenplan. När vi kom dit var dem flesta redan där tror jag. På ett bord låg en massa mappar indelade i om man skulle åka till tyskland/österrike, Spanien och Frankrike. Det bjöds på fika, vilket var tur för jag var hungrig. Haha. Jag tog min mapp och lite fika för att sätta mig. Min mamma tog mappen på en gång så jag ägnade mig åt teet och mackan för mötet startade inte förens tio. I mappen låg papper som program för dagen, deras powerpoint-presenation, förslag på försäkringar, en broschyr med berättelser från tjugo tidigare utbytesstudenter i frankrike, blanketter som skulle fyllas i, deltagarlista, läsårstider och datum för lov och helgdagar sen kommer jag inte ihåg om det var något mer.

Pratade med en söt tjej bredvid mig som kom från norrland som skulle till Frankrike. Hon hade åkt i typ tio timmar för det här mötet. Hon funderade också på att ta baccen (förkortning för baccalurait vilket är det avgörande slutproven i gymnasiet) i frankrike eftersom hon skulle läsa trean där, blev väldigt imponerad av det eftersom det tydligen ska vara väldigt svårt. Det är ju inte aktuellt för mig då jag ska läsa tvåan där borta.

Mötet satte igång med att fyra(?) personer presenterade sig. Tyvärr kunde inte hon som ansvara för frankrike närvara så det var en person som hade koll på alla länder som skulle ta hand om oss lite under dagen. På förmiddagen pratade dem för alla deltagare generellt om vad ett utbytesår innebär, vad vi har för skyldigheter som deltagare i det här programmet osv. Det var lite segt och hon som pratade först var ganska dålig för hon hade inte riktigt koll på olika bidrag och sådant men sedan kom en utmärkt talare. En holländsk kvinna som var ganska ny på IPK som berättade om hennes erfarenhet när hon kom som utbytesstudent till Sverige, hon var så rolig att lyssna på, verkligen!

Efter det blev det lunch, ganska mycket tidigare än planerat så jag och min mamma passade på att shoppa och åka till hötorget för att äta mat. Ganska skönt med lång lunch.

När vi träffades på eftermiddagen delades vi in i de olika länderna och majoriteten skulle åka till frankrike. Hela trettio personer är vi som ska åka, tror nästan alla som sökte kom in. Räknande på deltagarlistan att det var sex stycken killar, majoriteten tjejer såklart.

På eftermiddagen fick vi träffa på vår kontaktperson. En svensk kvinna som bor med sin familj i paris som ska fungera som vår förälder där. Kan faktiskt inte tänka mig en bättre person. Ung tjej som jobbade som översättare och grafisk designer tror jag, och gör det här lite mer som extrajobb eftersom hon tyckte det var så kul. Hon hade själv varit med i programmet och visste precis hur det var. Känns skönt att man kan ringa henne när något i familjen eller skolan krånglar så kan hon hjälpa en så att man blir förstådd och så. Vi fick skriva på ett papper där som innebar att hon kommer vara den som ska skriva under som målsman när vi är i frankrike, för skolresor och sånt.

Efter det kom två ungdomar som varit med i programmet 08/09 som berättade hur det var att lämna sin familj, träffa värdfamiljen första gången, första dagen i skolan, internaten, hemlängtan och annat som man undrade över. De var jättekul att få höra ungdomar i sin egen ålder berätta hur det var. Vi ställde såklart en massa frågor om hur internet funka, mobiltelefon och en massa småsaker.

Efter det kom två äldre ex-deltagere som varit med för typ tjugo år sedan och berättade hur det varit när dem kom hem. Hur dem haft användning för franska och så senare i livet och det dem lärt sig under utbytesåret. Dem hade startat upp något sorts nätverk för alla som deltagit i programmet, fattade inte riktigt vad det var men det lät bra.

Det var nog allt som hände igår. Tror jag. Det var som sagt en lång dag, ser nu att det blev ett ganska så långt inlägg också. Dem sa även att vi antagligen kommer få våra placeringar och värdfamiljer under nästa vecka men jag vet ju redan min.

Av alla historier och bloggar jag läsa och hör verkar dem flest sammanfatta sitt år som det psykiskt jobbigaste året dem varit med om men även det bästa året dem varit med dem.

Jag tror jag faktiskt inte jag har någon som helst aning om vad jag gett mig in på. Haha.