29 juli 2010
Jag har fått två finfina kommentarer. Den här bloggen är ju till för vänner och familj så att dem kan hålla koll på vad jag egentligen håller på med där i snigelätarnas land men jag vill också att bloggen ska kunna inspirera andra ungdomar att åka iväg som utbytesstudenter. Kanske inte just till Frankrike men utanför Sveriges gränser åtminstonde.
Jag själv har alltid varit intresserad av andra länder och kulturer, det har jag min underbara mellanstadieskola att tack för faktsikt. Vi jobbade med en organisation som hette (vet inte om den finns kvar) WCPRC där vi fick möjlighet att träffa barn och ungdomar från alla världens länder. När jag började sjuan valde jag att läsa franska mest för att alla andra valde spanska och jag ville inte vara som alla andra. Och ärligt, jag hatade det. Jävla skitspråk tänkte jag, helt omöjligt. Men jag har alltid haft tur med språklärare och fortsatte ändå. I åttan började drömmarna om ett utbytesår ta fart på allvar, det som stod högst på min lista var att åka till Nairobi, Kenya. Frankrike stod då antagligen längst ner på min lista. Jag drömde, läste bloggar, tittade på bilder och längtade.
När jag började ettan på gymnasiet, Fria gymnasieskolan i Haninge (som förövrigt är världens bästa samhällsskola), fortsatte jag med franskan, lika oengagerat som innan. Motivationen var att man fick meritpoäng om man läste ett språk. Vi var bara sex stycken i min franska klass vilket gjorde att man tvingades lära sig mer och delta mer under lektionen och det var antagligen det bästa som hänt mig. Nu kunde jag inte sova mig igenom lektionerna längre. När min klasskompis Jenny en dag pratade med min franskalärare om utbytesår med programkontoret sa det bara BOOM, det var ju dit jag skulle. Såklart! I landet vars huvudstad inte bara är huvudstad för landet utan också för all världens mode, FRANKRIKE! Jag sökte in (ska berätta mer om hur det går till sen) och nu sitter jag här, med en stor tom resväska mitt i rummet som ska fyllas med mitt liv för att följa med mig till mitt nya liv. Tjugoåtta dagar.
Jag vill att den här bloggen ska ha allt! Så att både ni och jag blir nöjda. Jag vill att alla frågor som jag någonsin undrat över ska besvaras så tveka inte att ställa frågor under året. Jag ska verkligen försöka skriva om allt, vad det innebär att vara utbytesstudent men värdfamilj och allt som hör till, hur det är att lära sig ett språk, det franska samhället och kulturen. Franska ungdomar, franska föräldrar, skolan, shopping, mode, mat, miljö. ALLT! Så påminn mig, lämna en liten kommentar (ni får såå gärna vara anonyma) om det är något jag glömt skriva om.
Som ni ser håller designen på att ändras i bloggen, den kommer vara klar innan jag åker.
Bisou!
Jag själv har alltid varit intresserad av andra länder och kulturer, det har jag min underbara mellanstadieskola att tack för faktsikt. Vi jobbade med en organisation som hette (vet inte om den finns kvar) WCPRC där vi fick möjlighet att träffa barn och ungdomar från alla världens länder. När jag började sjuan valde jag att läsa franska mest för att alla andra valde spanska och jag ville inte vara som alla andra. Och ärligt, jag hatade det. Jävla skitspråk tänkte jag, helt omöjligt. Men jag har alltid haft tur med språklärare och fortsatte ändå. I åttan började drömmarna om ett utbytesår ta fart på allvar, det som stod högst på min lista var att åka till Nairobi, Kenya. Frankrike stod då antagligen längst ner på min lista. Jag drömde, läste bloggar, tittade på bilder och längtade.
När jag började ettan på gymnasiet, Fria gymnasieskolan i Haninge (som förövrigt är världens bästa samhällsskola), fortsatte jag med franskan, lika oengagerat som innan. Motivationen var att man fick meritpoäng om man läste ett språk. Vi var bara sex stycken i min franska klass vilket gjorde att man tvingades lära sig mer och delta mer under lektionen och det var antagligen det bästa som hänt mig. Nu kunde jag inte sova mig igenom lektionerna längre. När min klasskompis Jenny en dag pratade med min franskalärare om utbytesår med programkontoret sa det bara BOOM, det var ju dit jag skulle. Såklart! I landet vars huvudstad inte bara är huvudstad för landet utan också för all världens mode, FRANKRIKE! Jag sökte in (ska berätta mer om hur det går till sen) och nu sitter jag här, med en stor tom resväska mitt i rummet som ska fyllas med mitt liv för att följa med mig till mitt nya liv. Tjugoåtta dagar.
Jag vill att den här bloggen ska ha allt! Så att både ni och jag blir nöjda. Jag vill att alla frågor som jag någonsin undrat över ska besvaras så tveka inte att ställa frågor under året. Jag ska verkligen försöka skriva om allt, vad det innebär att vara utbytesstudent men värdfamilj och allt som hör till, hur det är att lära sig ett språk, det franska samhället och kulturen. Franska ungdomar, franska föräldrar, skolan, shopping, mode, mat, miljö. ALLT! Så påminn mig, lämna en liten kommentar (ni får såå gärna vara anonyma) om det är något jag glömt skriva om.
Som ni ser håller designen på att ändras i bloggen, den kommer vara klar innan jag åker.
Bisou!
Kommentarer
Postat av: Anonym
låter underbart! :D
Trackback