Sammanfattning
Den 26 augusti satte jag mig på planet till frankrike tillsammans med min mamma. Var så himla taggad. vi spenderad några fina sommardagar i den franska huvudstaden innan det var dags för mig att sätta mig på tåget för att bege mig up på landsbygden.
Jag kunde inte ens erkänna för mig själv var det var jag kände då, panik. Jag visste inte ens var det var jag kände. När mamma stod på andra sidan tågfönstret och jag egentligen bara ville springa av tåget. Men det gick, för tåget hann börja rulla innan paniken tog över.
Den 29 augusti träffade jag min första värdfamilj. Jag var typ i chocktillstånd hela kvällen och morgonen därpå när det släppte grät jag istället konstant i fyra dygn.
Jag lyckades få tag på en telefon och ringde i panik till min pappa. Jag bara skrek i telefonen och han bad mig att lugne ner mig. Det var först efter några minuter att han fatta att det var jag, han trodde att det var någon psykgalning som ringde. Fast det var det ju nästan. Men tänk chocken för mig när han efter ett tag försökt lugan ner mig säger
-Men, är det du Flora?
September
Den 3 september satte jag min fot i den franska gymnasieskolan. Jag visste inte om de pratade arabiska, kinesiska eller franska. Det var väl knappast det här språket jag pluggat i fyra år frågade jag mig själv. Jag började i en klass med två tyskar, en amerikan och tio fransmän. De hette alla konstiga saker, långa dubbelnamn. Jag fick även internet på mitt rum och kunde börja blogga ordentligt.
Jag började inse hur liten byn var jag bodde i, när jag gått i två minuter och kommit till en skylt som meddelade att här tod byn slut. Saknade min förort hemma i sverige.
5 september skrev jag
"Jag tror inte jag har skrattat på över en vecka nu när jag tänker efter, inte på riktigt..."
Jag gosade en hel del med små söta hundvalpar. Den 10 september fick jag mina första franska vänner på facebook. Den 12 september var jag på min första franska fest.
Jag hade en massa blåmärken på kroppen och myggbett som sen sedan visade sig vara loppbett, fast det fatta jag inte förens i december. Äckligt!
Började skype men de fina där hemma. Åt för första gången i skolkafeterian. Chillade på gräsmatten med fina fransmän.
Jag hängde med adrianna (amerikanen) och på helgerna blev det ibland fest eller klubb. Lärde känna en australienare. Min värdmamma var aldrig hemma, känns som jag träffa henne för första gången i oktober. Fick en massa paket från sverige fyllde med sockriga saker.
Oktober
Jag promenerade en del, en gång i spöregn. Jag drack te hela tiden och fick inte så mycket mat så jag började gå ner i vikt. Lärde känna sebastian lite, min värdbrors svenska kompis. Blev varm i hjärtat av att få prata svenska. Jag bjöd på saltlakrits på skolan och folk trodde jag försökte förgifta dem. Jag bakade chokladbollar pch fortsatte hänga med adrianna. Fick vara med om min första och enda franska demonstration.
Blev utelåst i min pyjamas och mötte mina grannar när jag försökte ta mig tilbaka in i huset mitt i natten.
Jag och adrianna började bråka och helvetet brakade lös.
Jag fick min första franska förkylning och helvetesveckan fortsatte. Blev tvingad att åka till doktorn och ta antibiotika. 22 oktober försvann adrianna från mitt liv och hela skolan drog en suck av lättnad.
Jag åkte till paris för att träffa de andra svenskarna. Pratade med Ebba och bestämde att jag skulle byta familj. Orkade inte bo kvar då de bråkade hela tiden, fick inte så mycket mat och att bo så isolerat gjorde mig galen.
Pussade en fransman, och pussade sedan en till. Fast han var nog från kongo, den andra alltså.
Min värdmamma försvann till tyskland och vi satt typ fast, utan toalettpapper, i huset.
November
Allting var ganska tungt. Det var bara jag och vanessa kvar av utbytesstudenterna. Jag räknade dagarna tills min pappafamilj skulle komma och göra en week-end med mig i paris. Jag gjorde illa fingret på basketen så det blev alldeles lila och svullet, men jag överttala dem att inte åka till sjukhuset.
Jag blev förkyld igen. Men jag kände att min franska blivit lite bättre.
Min värdmamma kom tillbaka och stämninge var så dålig att vi åkte hem till pappan och spelade hög musik hela nätterna.
Vi gick på klubb. Jag klippte mig hos en frisör som vägrade raka eftersom jag var tjej, men det blev fint ändå. Min värdmamma bakade grovt bröd till mig och jag visste inte alls var jag hade henne. Kattungen som jag döpte till coco bodde hemma hos oss. Vi fortsatte dansa till alors on danse på klubbar.
Vi åkte till rennes och klubbade ännu mer. Blev erbjuden hasch och träffade en fransmän som såg ut som en britt med snea tänder. Han ropade la suedoise efter mig och jag log.
Min värdfamilj belv arga på mig för att jag var sjuk hela tiden och det var mitt fel om de andra i familjen också blev sjuka.
14 november berättade jag för värdfamiljen att jag skulle byta familj och ett nytt helvete brakade lös.
Då skrev jag
"Jag är trött på motgångar, elaka männsikor, förkylningar och blåmärken. Jag är trött på att konstant ha träningsvärk i hjärnan, själen och hjärtat. Jag är trött på att längta hem."
Min värdmamma ville att jag skulle bo kvar och blev bättre. Så vissa dagar var jag lycklig.
Den 25 november åkte jag för att spendera en helg i paris med pappa och camilla. På tågstatioen montparnasse överraskade även min fina bror mig. Då rann tårarna, för det var och är fortfarande den bästa dagen i mitt liv. Jag köpte mig en begagnad päls för 20€. Jag fikade med en snygg främlig i paris och filosoferade om livet på knagglig engelska och strabucks kaffe.
En av hundvalparna flyttade in hos oss och vi blev bästa vänner.
December
Det kom pyttelite snö även hit, sådär pyttelite att det smälte bort en kvar senare. Jag tittade på julkalender och lyssnade på radiokalendern. Jag tittade på dokumentärer på svt play och lyssnade på radiodokumentärer på sr.se.
Jag såg harry potter dubbat till franska på bion. Den var himla fin.
Den 5 december börjar jag får oanständiga sms på min telefon, om att jag var en hora och liknande. Vi åkte till polisen och anmälde det, poliserna tog det seriöst men skrattade åt mitt pass eftersom det såg ut som ett romerskt pass. Energin gick ur mig, ytterligare en gång.
10 december väcktes mitt hopp till liv. En familj var intresserad av att ta emot mig. Jag och vanessa blev vänner och vi blev även vän med irländaren john.
Vi åkte till nantes för att gå på en fest där jag hade himla roligt.
Jag räknade dagarna, timmarna, minuterna och sekunderna tills jag skulle få åka hem till sverige och träffa mina älskade.
13 december berättade jag för min värdfamilj att jag hitta en ny familj och skulle flytta. De hade hoppats på att jag skulle åka hem till sverige om jag inte skulle bo kvar hos dem. Så vi blev ovänner.
Jag vågade inte följa med min klass på teater för gången innan jag gjort det visade det sig, att när jag stod och vänta på min värdmamma, att hon inte kunde hämta mig först om en timme. Ensam, klockan elva på kvällen.
Vi gick på nålar och min värdsyster fick små utbrott på mig.
Den 16 december åkte jag hem till sverige och upplevde det bästa jullovet någonsin.
Januari
Jag kom tillbaka till en ny värdfamilj med ny energi. Jag sov nästan hela tiden första veckan för jag var så himla trött. Jag lärde känna min nya familj och utforskade staden. Jag åt jättemånga galettes des rois. Jag fick jättemånga finnar, fast de kom redan i december. Stress?
Det kände ibland som det var vår här.
Jag började läsa franska på högstadiet.
Jag lärde känna min klass mer och mer, och var bästis med Vanessa. Hon sov över här och vi pratade franska men våra tyska och svenska brytningar, shoppade och gick på bio. Min värdbror tog med mig till en bar och bjöd på öl.
Vi bestämde att vi skulle åka till london. Jag skypade med mina föräldrar varje dag, nästan.
Alla i tvåan åkte till paris. Jag hängde med de italienska tjejerna som kommit till våran skola, Vanessa och med min fransman (som aldrig var min, som jag inte vill att han ska vara min).
Vanessa åkte hem, som planerat, till tyskland och min värld rasade.
Februari
Jag började skypa mer med mina vänner hemma i sverige och grät lite, eller kanske mer, till mina föräldra över skype.
Köpte mina tågbiljetter till london.
Jag åt buffeltunga, det var ingen höjdare. Men jag trivdes väldigt bra med min värdfamilj. Vi var bjudna på middag nästan varje helg till roliga männsikor.
Började få ångets över att gå till skolan för att jag kände mig så ensam.
Blev förkyld igen och låg instängd på mitt rum i en vecka. Jag hade en tävling på bloggen.
Räknade ner till london, tills när jag skulle få träffa min familj och tills jag fyllde arton.
Jag åt lunch utomhus och tyckte synd om mig själv. Fast det var jättetrevligt att sitta utomhus.
Bakade kanelbullar som jag glömde jäsa och blev avslöjad av min värdbror ganska snabbt.
13 februari 2011 - jag gav upp
Jag klappade en åsna och kunde känns lukten av våren. Lärde känna en ny irländare, Emmett. Vi fikade hela tiden och pratade skit om fransmännen. Trodde jag blivit förälskad i min fransman och gick på bio med honom. Men det var bara en väldigt fin vänskap för min del. Sen blev jag förkyld igen.
Här har ni en sammanfattning över de senaste sex månaderna. Jag vet att det här kommer komma som en chock men jag har avslutat mitt år i Frankrike. Jag åkte i torsdags hem till sverige för att stanna. Jag bestämde detta för över en månad sen, den 13 februari. Nu har ni säkert frågor om varför och så. Och det finns ingen enkelt svar men jag skulle säga hemlängtan. Något jag kan lover er är att ni inte vet vad hemlängtan är på riktigt förens ni gjort något sånt här.
Anledningen att jag hållt det hemligt var för att det inte skulle kunna läcka ut innan alla här visste det och sen så ville jag kunna överraska mina vänner hemma i sverige.
Ni är välkomna att ställa frågor, men ni behöver inte skriva att "vad tråkigt" att jag åkte hem, för det är inte tråkigt. Jag hade helt enkelt gjort mitt och var redo för nya saker. Den här gången hade det inget att göra med min värdfamilj som för övrigt är världens bästa värdfamilj.
Peace out,
Puss
Du är bäst och välkommen hem.
oj, det hade jag inte väntat mig, men vad skönt för dig att du tog det beslutet om det kändes rätt.
Får jag fråga vad du ska göra nu? Jag menar med skola och så?
Det har varit grymt kul att följa dig de här månaderna så det tackar jag dig för!
Det kom verkligen som en chock! Men antar att det var det bästa valet för dig. Welcome back to Sweden!
Hoppas du får en fantastisk fortsättning hemma!
Du verkar (trots motgångar) ha fått en fin tid i Frankrike med nya vänner, nytt språk och visst har vi lärt oss maaassa saker om livet och om oss själva?!
Tack för en grym blogg under året! Kommer du fortsätta med bloggen? (Vore superkul!)
Det var jättekul att träffa dig i Paris även om vi tyvärr inte hann lära känna varandra så bra! Du verkar vara en supergo brud!
Ha det bäst och välkommen hem! (Pussa Sveriges gator från mig! ;))
Puss o kram, Amanda!
Kom in på din blogg av en slump, jättekul att läsa om ditt år som utbytesstudent i Frankrike! Är riktigt avundsjuk på dig som har fått se hur det går till i en fransk skola! Själv bor jag i <a href="http://www.azurworld-sverige.se/fr/general/nice">Nice Franska rivieran</a>där jag pluggar franska och jobbar.