Det här med att inte äta socker gick inget bra. Idag när jag var på gränsen till döende som kom det ett paket till mig från pappa med linser och en av mina stora laster här i livet, apelsinchoklad. Jag skulle bara ta en bit, men det blev typ två eller kanske fler. Jag menar, är man beroende så är man.
Hädanefter ska jag försöka på mig mörk choklad istället, om man äter en bit om dagen borde man kunna hålla det där beroende-monstret aningen mer kontrollerat.

Idag hände en knäpp sak, men ganska rolig.
Jag kom hem från skolan, det var ingen hemma. Så plingar det på dörren. Jag tänker först att jag ska ignorera det, hemskt va? Men jag tar mod till mig och öppnar och en kille i typ min ålder frågar om min värdpappa är hemma. Nä, säger jag, han säger då att han väntar så jag bjuder in honom och förklarar att jag typ inte pratar så bra franska och frågar om allting är okej. Jag trodde ju att det hade hänt något. Så jag gör iordning en kopp te, frågar om han vill ha något. Och så väntar vi, till slut blir det nästan jobbigt så jag försöker ringa min värdmamma och fråga vad värdpappan är men hon fattar inte vad jag säger i telefonen, haha. Sen kommer pappan hem och då visar det sig att den här killen ska äta lunch med oss. Fattar fortfarande inte varför, men jag trodde det lixom var något akut som hade hänt. Frågade typ om han trodde att pappan var kvar på sklan, för isf kunde han ju gå dit lixom. Stackarn, han måste trott jag var knäpp...

Nu ska jag försöka komma ut på en promenad, det är soligt med kallt ute.

Förresten fyller världens finaste mormor år idag, nämligen min mormor. Grattis till henne!

Bisous!