hej frankrike

... är det häftigaste som finns. Något jag skulle rekomendera alla. Språk är sjukt viktigt men det går faktiskt att lära sig hemma i Sverige. Men jag får ut sååå mycket mer av att vara utbytesstudent.. och då har det bara gått tre veckor.
Jag har så mycket tankar kring det här att jag kommer slå krokben på mig själv känner jag. Haha.
Jag tror att livet går ut på att ha roligt och växa. Att växa och mogna är oftast ganska jobbigt, träningsvärk i själen, hjärtat och hjärnan är tio gånger jobbigare än vanlig träningvärk, men det känns även tio gånger bättre efteråt.
När jag var fjorton, när jag gick i åttan tröttnade jag. Rejält. Som de flesta av er vet är jag uppväxt i Mora. En liten stad i Dalarna. Det var underbart att växa upp där, att spendera min barndom där. Men när jag fyllde fjorton fanns det inte utrymme för mig att växa där längre, vilket gjorde att jag mådde väldigt dåligt. Så jag bestämde mig för att bli modig och ge mig ut i världen. Jag började i liten skala, som att prova på nya aktiviteter. Åka på kurshelger inom UNF, åka på sommarläger. När jag skulle börja nian flyttade jag till Falun och provade mina vingar, och de höll. Så jag flyttade till Stockholm och fick luft under vingarna. Och wow vilken känsla det var. Sen dess har jag bara kört på och nu sitter jag här, i Frankrike.
Jag har gråtit miljoner liter av tårar sen jag var fjorton. För det har inte alltid varit lätt. Att stå på egna ben som inte alltid är så starka. Men för varje dag blir dem starkare och det ger mig en kick. För varje dag lär jag mig att njuta av livet. Jag uppskattar vackra saker som aldrig förr och varje skratt är underbart. Att inte ta lyckan för given har lärt mig att när det väl finns där tar jag vara på den och uppskattar den.

För...
... jag vet hur det är att ha en klump i magen när man går till skolan
... jag vet hur det är att gråta sig till sömns
... jag vet hur det är att inte känna någon
men..
... jag vet hur det är att på söndag kväll längta till skolan
... jag vet hur det är att somna med ett leende på läpparna
... jag vet hur det är att lära känna världens finaste människor

Jag tror på att skapa sig sin egen lycka. Om du inte är nöjd över situationen, vänta inte, gör något åt det! Det låter som jag är glad hela tiden men det går upp och ner, hela tiden. Paniken av att inte ha någon att sitta brevid i matsalen, på bussen, i klassrummet. Glädjen när någon ropar ens namn, springer ikapp och ger en kindpussar. Ibland går solen i moln, men den hittar alltid fram igen.

Även ni som är lyckliga i tillvaron, prova på nya saker!! Kontraster skapar liv, glöm inte det.

Jag försöker prova på nya saker. Jag är väldigt dålig på att ge komplimanger tillexempel, oftast säger jag bara om något är fint när det är så fint att jag blir överväldigad av dess skönhet. Inte annars. Så igår sa jag till en tjej i en annan klass att hennes klocka var välidigt fin, très beau! Idag sa jag till en annan att jag gillade hennes örhänge. Och jag ljög inte, jag delade bara med mig av mina tankar. Och det är så mycket värt, leendet, merci!, det man får tillbaka. Det är en true win-win situation!!

Var modiga och övervinn rädslan!

Ta hand om er, era fina fina männsikor!