själv har man ju ganska fina strumbyxor varje dag, nästan..


min mobiler. först mina fina rosa svenska underbara darling och sen min franska bruna, not so wonderbara mobil. viktigt med la roux som bakgrundbild!!

Idag har det varit en fin dag. Den började halv sju i en väldigt varm och gosig säng som följdes av en onyttig frukost. Allt bröd var slut så jag åt två blåbärsmuffins, två yoghurtar och te. Jag mådde illa efter. Idag slapp jag åka med bussen, småbarnen där är galna. Pascaline skjutsade mig på sin vespa, alltså inte motorcykel. Det var kul men mina nylonsturmbyxinklädda ben protesterande aningen mot temperaturen. Det var iiiiiskallt. Skoldagen började men en håltimme, jag och adrinna, den amerikanska utbytesstudneten läser inte tyska så vi satt och pratade skit i en timme i det här perm-rummet. Sen var det en timme historia och en timme franska, ganska trist. Efter det hade vi european class. Skönt med engelska. Vi ska göra ett arbete om Sverige, så att det kan utnyttja att jag är där. Med tanke på att jag inte ens kommer ihåg vad kungen heter så kanske jag inte är till så stor hjälp..
Efter det var det lunch, då hade solen hittat fram och börjat tina upp mina ben. Pascalines pojkvän hämtade oss, vi köpte baugetter och satt oss vid en park i solen och åt. Trevligt. Men jag känner mig alltid så liten här, pascaline och hennes pojkvän sitter i framsätet och lilla jag sitter i baksätet som värsta barnet. Samma när jag höngde med olivier och hans flickvän förra veckan.
I alla fall så åkte vi tillbaka till skolan. Jag gick runt och var lite vilsen för jag hittade ingen jag kände. Fast tillslut hitttade jag några i min klass och adrianna. Adrianna berättade att igår när hon var "sjuk" var hon egentligen bara trött eftersom de hade varit på middag kvällen innan. Jaha tänkte jag men de franska elevern fick en smärre shock. De går till skolan även när de är sjuka här.
Sen hade vi bild. Alla tykte min bild var fin, jag blev jättegenerad. Haha. Men det var gulligt av dem, fast det är sjukt duktiga på rita/måla här, jag skämtar inte.
Sverige ligger verkligen bakom där. Sen have vi rast/perm typ. Haha. Eftersom alla röker här så skulle de gå och röka, jag hängde såklart på. Jag kan verklgien förstå det sociala med att röka här i Frankrike. Så vi satt bakom skolans murara i solen och myste. Väldigt trevligt. De är så himla snälla här, önskar jag kunde prata och förstå mer.
När vi gick tillbaka till lektionen fick jag och två till en utskällning för att vi inte varit på perm. Haha. Jag nickade och sa oui oui typ. Det gjorde mig inte så mycket, jag är ju bara en utbytesstudent, jag förstår inte bättre. Sen have vi en timme engelska, vi håller på att lyssna på ett mysterium på en skiva och ska lista ut vem mördaren är. Jag och adrianna sitter och småfnissar hela tiden för att det är så löjligt enkelt, men vi fnissar inte dirket när det partar om madame bovary på franska så det går väl jämnt ut..
Sen var skoldagen slut och jag och Pascaline åkte hem.
 Vad jag hann tänka när jag satt där på moppen, underbart.
Som att jag, för första gången på flera år, lever i nuet. Jag tänker inte så mycket på imorgon och nästa vecka utan jag är verkligen här och nu och det är underbart.
Att jag kan göra vad jag vill här, typ. För om jag gör något dumt, kan jag lämna kvar det här i Frankrike när jag återvänder till mitt liv i Sverige. Det gör ingenting om jag gör fel och så lixom..
Att jag är tacksam för att jag får vara här. Jag är tacksam till mina föräldrar, svenska och franska staten, IPK, familjen jag bor hos, lycee saint michel och framför allt mig själv. Tack flora, för att du övervann dina rädslor, för att du tvingade dig själv att gå till franska lektionerna i fyra år och att du vågade chansa för att sedan vinna.
Tack!

Bisous!