9 augusti 2010



Såhär ser boken "Le patrimoine mondial en suède" ut på insidan som jag köpte på Svenska Instituten. När jag skulle knäppa kort råkade jag av vana trycka till bokryggen, sådär som man gör med nya böcker, klantigt av mig eftersom det är en present. Men förhoppningsvis lägger dem inte märke till det och tror att dem fått en begagnad bok. Har själv inte bläddrat igenom den så jag vet inte om innehållet är vidare bra, men det är mycket fina bilder och kvaliten på boken är absolut helt okej att ge bort i present, även fast det är mjuka pärmar.
Tog en bild på innehålls-listan, så ni ser vad som finna med i boken.
Nu för tiden handlar dem flesta samtal om Frankrike. Folk hör av sig och frågar när jag åker. 17 dagar kvar.
Har börjat säga hejdå. Jag har tagit farväl av mina bröder. Trodde inte det skulle kännas såhär... jobbigt är ordet. När jag sover borta en natt kan jag få hemlängtan, längtan efter att sitta och prata om livet med min mormor på den välbekanta balkongen, med min mugg med liptons vaniljte i och sen få krypa ner i sängen bland mina kuddar och gosedjur. Även fast det bara är för en natt så saknar jag det där välbekanta, det stället där man är 100% tryggg och hemma.
Men en ilning gick igenom kroppen när jag försökte få kramen att vara dubbelt så länge, andas in deras lukter och sedan skratta lite och säga "nästa gång vi ses är jag arton". Anledning till att vi måste säga hejdå såhär tidigt är att min ena bror bor i Oslo och den andra bor i Mora och nu har dem åkt hem till sitt och jag är kvar här.
Men än har det inte fällts några tårar för det finns inget att vara ledsen för. Att jag kommer sakna alla så mycket att det gör ont kan jag leva med då jag vet att alla faktiskt finns kvar när jag kommer hem.
Jag tror på att skapa sig sin egen lycka och det ska jag se till att göra. Jag vet att det är jobbigt att flytta och börja ny skola i ny stad där man inte känner någon. Det här är tredje gången för mig. Det här kommer bli min fjärde klass på fyra år. Jag vet att man inte får bästa vänner på en dag, men tio månader är absolut tillräckligt med tid att få väldigt väldigt fina vänner.
Jag skulle inte säga att jag är redo för det här, för det är jag verkligen inte. Men jag kommer växa under tiden..
Bon nuit,
Bisous!
Kommentarer
Trackback